Som Socialisterna - Välfärdspartiets representant i Barn- och utbildningsnämnden är mitt intryck att det finns en avgrundsdjup klyfta mellan skolans personal (ledare inräknade) och kommunens styrande politiker och höga tjänstemän. Klyftan rör hur man ser på verksamheten, hur det är att arbeta i den och hur bra vi uppnår skollagens och läroplaners mål.
Ungdomen förväntar sig en bättre start i livet – Förstatliga skolan
I min yrkesutövning bevittnar jag dagligen hur folk som jobbar i skolan fightas för att eleverna ska tillägna sig de kunskaper de behöver för sin framtid.
De är inte de enda. För det råder en utbredd frustration, otrygghet, betygshysteri i skolorna. Eleverna mår inte bra. Stressen som lärarkåren är utsatt för ansätter således också eleverna. Våra pedagoger har inte tid för reflektioner över sitt arbete än mindre överblick över sin verksamhet. Men kanske värst av allt är att det talas allt mindre med eleverna själva, man talar om dem.
Efterlyser strategi mot hedersvåld
I en motion till kommunfullmäktige ifrågasätter partiet om det finns en klar bild av hur stort problem hedersförtryck är i Västerviks kommun.
– Vi lämnar i dag enskilda rektorer ensamma med att fatta beslut om undantag från praxis i skolundervisningen, skriver Johannes Regell för SV.
Han menar att skolan i vissa fall måste sätta sig emot vårdnadshavaren när det gäller frågor som rör barn:
– Skolplikt är inte bara en plikt. Det är en rättighet. Det rör sig om barns rätt till kunskap. Skolan är en viktig arena för förändrings- och förebyggande arbete när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, skriver han.