Socialisterna Välfärdspartiet – för en levande och stridbar arbetarrörelse!
Kapitalismen och socialismen
Socialisterna skiljer sig från andra politiska organisationer genom att vi vill upphäva det borgerliga samhällets ekonomiska och politiska organisation och genomföra de utsugna och förtryckta samhällsklassernas sociala frigörelse. Vi menar att detta är en nödvändig förutsättning för att vi som människor ska kunna utveckla vår civilisation ekonomiskt, socialt, själsligt och kulturellt.
Vi menar att denna frigörelse måste ledas av den moderna arbetarklassen, i allians med övriga samhällsgrupper som tillsammans bildar befolkningens absoluta flertal. Arbetarklassen är, som barn till det borgerliga klassamhället självt, den enda klass som kan leda denna samhällsomvandling då den i egenskap av hela samhällets bärare kan slå direkt mot systemets livsnerv – kapitalackumulationen.
Orsaken till de grundläggande problem som idag präglar hela vår civilisation är de kapitalistiska produktionsförhållandena som sedan länge uttömt alla sina för människan progressiva drag. Detta ekonomiska systems främsta egenskap är att de direkta producenterna – den moderna arbetarklassen – skiljs från alla samhällets produktionsmedel: naturtillgångar, fabriker, maskiner och teknologi. Dessa koncentreras till en ägarklass - kapitalistklassen, och används av denna endast för att öka det samlade kapitalet. Mänskliga behov och samhällets nytta kommer – om alls – långt längre ner på listan.
Mellan dessa två huvudläger i samhället föreligger en ständig intressekonflikt som ömsom öppet, ömsom dolt präglar hela vårt samhällsliv. Grunden till denna intressekonflikt är att den baseras på ekonomisk utsugning och klassförtryck. Ekonomisk utsugning är själva förutsättningen för systemet. Det mervärde som arbetet skapar, med undantag för lönen, tillfaller ägarklassen, rikedomen i samhället koncentreras till en liten elit. Ägarklassen har kontroll över arbetets organisation, dess disposition och arbetets resultat, hela ekonomin är ordnad efter kapitalets kortsiktiga intressen.
Kapitalistiska produktionsförhållanden har ansamlingen av kapital som enda drivkraft och mål. Detta leder de kapitalistiska företagen till en outtröttlig jakt på resurser att omsätta till profit, såväl mänskligt arbete som naturresurser utsugs och plundras maximalt, utan hänsyn till hälsa eller hållbarhet, till den totala utarmningens och uttömningens gräns.
Resursutnyttjandet har tagit sig sådana proportioner att det på flera sätt riskerar att underminera de naturgivna materiella förutsättningarna för ett utvecklat samhälle genom att resurser utarmas och de biologiska ekosystemen förstörs.
Människor pressas till maximalt arbetstempo och utslitning med så liten betalning som möjligt. Endast genom att underställa den samhälleliga produktionen folkflertalets kontroll kan resursutarmningen avbrytas och ersättas med en planerad hushållning inställd på att tillfredsställa mänskliga behov nu och i framtiden.
Kampen för ett för mänskligheten hållbart resursutnyttjande är alltså oskiljaktig från kampen för en socialistisk samhällsomvandling.
Klassenhet
Principen om enhet i arbetarklassen är Socialisternas utgångspunkt för all praktik. Enhet i arbetarklassen är förutsättningen både för försvar av tidigare tillkämpade segrar och offensiv för fortsatta landvinningar.
Arbetarkvinnorna utgör halva delen av arbetarklassen och får ta de största smällarna vid nedskärningar och försämringar såsom olika typer av otrygga anställningar. Kvinnorna har ofta dubbel arbetsbörda, först i arbetslivet där de utnyttjas som billig arbetskraft, sedan gratisarbetet i hemmet. Vi betraktar övervinnandet av kvinnans underordning som en av de främsta uppgifterna för 2000-talets nya socialistiska arbetarrörelse. Detta måste först ske inom rörelsen själv. Historien visar att varje befrielserörelses styrka och möjlighet att nå framgång varit intimt förknippad med den grad till vilken rörelsen lyckats frigöra kvinnors kraft. Arbetarkvinnorna har med detta en extremt viktig roll i kampen för människans frigörelse.
Klassamhällets grundläggande motsättning står mellan produktionsmedlens ägare och icke-ägare, mellan arbete och kapital. Inte mellan kvinnor och män eller mellan svarta och vita. Socialisterna ser därför enandet av arbetarklassen över nations-, kultur- och könsgränser som en helt avgörande uppgift. Endast som enad, medveten och organiserad klass kan den idag splittrade arbetarklassen förbättra sin nuvarande situation och ytterst axla sin historiska uppgift; att leda en allians med andra förtryckta samhällsgrupper för att avskaffa det på privategendomen och lönearbetet vilande borgerliga klassamhället. Det arbetande och arbetslösa folkets kvinnor och män, svarta och vita, unga och gamla kan endast enas genom kamp för gemensamma intressen - mot kapitalistklassen.
De demokratiska fri-och rättigheterna; rösträtten, yttrandefriheten, religionsfriheten, föreningsfrihet och pressfriheten är aldrig garanterade inom ett kapitalistiskt samhälle. Det är inte heller de moderna upplysningsidealens principer. Dessa principer säger att människans individuella rättigheter och skyldigheter är frikopplade från arv och familj, att människan är en i grunden fri och rationell individ med rätten att utveckla sin fulla potential. Samhällslivet ska vila på vetenskaplig och sekulär grund. Socialisterna försvarar dessa upplysningens principer och ser det framtida socialistiska samhället som den samhällsform som erbjuder de bästa förutsättningarna att säkra och utvidga människans frihet. All form av auktoritära antidemokratiska tendenser, religiösa förtryck och särbehandling av människor på grundval etnicitet, kön, kultur, sexuell läggning och familj ska bekämpas.
Taktik – att gräva där man står!
1900-talets socialistiska arbetarrörelse byggdes på plats, i bostadsområden, på arbetsplatser, gator och torg. Den byggdes inte utifrån klassamhällen på andra sidan jorden, den byggdes i relation till hur samhället såg ut här konkret i arbetarklassens vardag.
Socialisterna gör ingen åtskillnad mellan kortsiktiga och långsiktiga krav. Kraven som arbetarrörelsen reser motsvarar dess medvetande och styrka. Socialisterna betraktar de kortsiktiga kraven, inte som mål utan som medel att uppnå mål. Målet är inte full sysselsättning eller välfärdsstat, målet är socialismen och den börjar med avskaffandet av det på lönearbetet och privategendomen vilande borgerliga klassamhället.
Strid för dagsaktuella krav syftar till att utöka arbetarklassens makt genom dess rörelse. Kraven är nav att ena och återorganisera arbetarrörelsen kring.
Fackföreningar
Socialisterna är för stridbara, oberoende och demokratiska fackföreningar. Socialisterna ställer krav på lokal strejkrätt, medlemsomröstning om avtal och en genomsnittlig arbetarlön till fackliga funktionärer.
Fackföreningen är arbetarklassens viktigaste och mest grundläggande organisation. Den framkommer ur arbetarklassens direkta roll i det kapitalistiska produktionssättet, nämligen att sälja varan arbetskraft. Arbetarklassen bildade sina fackföreningar under slutet av 1800-talet för att kunna tillgodose sina omedelbara intressen så som bättre arbetsvillkor, högre löner och kortare arbetstid. Fackföreningen är därmed en naturlig produkt av det borgerliga samhällets struktur och grundläggande motsättning mellan lönearbete och kapital.
Fackföreningen finns för att minska vedervärdigheten i kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen så långt det är möjligt. Den fackliga rörelsen bär en historia om frammarsch, segrar och bakslag. Efter kollapsen av 1900-talets institutionaliserade klassamarbete befinner sig fackföreningsrörelsen i Sverige (och hela Västvärlden) i kris. Medlemsaktiviteten och sammanhållningen är låg, strejker tillhör det ovanliga. Splittring och medlemstapp är den direkta konsekvensen. Detta är naturliga konsekvenser av den kurs som förts under 1900-talet och nu nått vägs ände.
Medlemskapet i en fackförening innebär idag inte ett ställningstagande för den enskilde arbetaren och dennes arbetskamrater utan liknar mer ett medlemskap i ett försäkringsbolag för medlemmen. Borgerskapet är väl medvetet om detta tillstånd och förbereder sig idag för att återta det fackföreningsrörelsen under 1900-talet lyckats erövra i form av just arbetsvillkor, löner och arbetstider.
Socialdemokratin och 1900-talskommunismen tillhör historien och arbetarklassen befinner sig i en omställningsperiod - i förordet till en ny epok. Hastigt betraktat är detta en mörk tid av sönderfall och förvirring. Men sett ur synvinkeln att 1900-talets arbetarrörelse misslyckats med sin uppgift och kapitalismen därmed existerar på historisk övertid, kan frågan ses ur ett annat perspektiv. Den gamla arbetarrörelsen måste bort – innan arbetarklassen kan återfinna sig själv och sin egen styrka. Arbetarklassen av idag, är med 1900-talets lärdomar, bättre rustad än sina föregångare för uppgiften att göra slut på kapitalismen en gång för alla. Detta perspektiv ligger som grund för allt Socialisternas rörelsearbete – det hög tid att förbereda sig för sammandrabbningar mellan klasslägren.
Socialisterna ser förberedandet och själva återuppbyggandet av en ny, stridbar, levande och demokratisk fackföreningsrörelse som sin främsta uppgift. Medlet för detta är samma arbete som genomfördes i arbetarrörelsens barndom - arbetardemokratisk organisering. Det handlar om att organisera människor och delta i de faktiska strider som utgör vardagen i kapitalismen.
Arbetsplatskampen är arbetarklassens praktiska skola och endast genom dess praktik erövrar arbetarklassen medvetande om sitt läge och sina intressen. Därmed är en levande facklig rörelse den nödvändiga förutsättningen för en socialistisk rörelse.
Bildningsarbete
Socialisterna ser arbetarklassens bildning och politiska skolning som en förutsättning för dess frigörelse. Det borgerliga samhällets avskaffande och socialismens upprättande kan bara ske som en utgång av klasskampen mellan arbetarklassen och kapitalistklassen. Denna klasskampens slutpunkt kan inte endast nås genom arbetares organisering, den förutsätter förståelse av orättvisornas, ojämlikhetens och missförhållandenas ursprung, sammanhang och natur. Den förutsätter utarbetandet av det socialistiska programmet för kapitalismens undanröjande och ersättande med arbetarklassens och dess allierades egna samfällda produktionsförhållanden.
Uppnående av socialistiskt medvetande sker dels genom de vardagliga striderna i fackföreningar, men även genom teoretiska studier. 1900-talets arbetarrörelse bildade studieförbund, höll studiecirklar och kurser. Så arbetar även Socialisterna idag. Socialisterna hävdar att klassamhällets avskaffande och arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk, här i ligger bildningens betydelse. För att kunna leda samhällsomvandlingen måste arbetarklassens förstå samhället.
Framgångarna i vardagliga strider och de krav som striderna sker för beror helt och hållet på nivån av klassmedvetande, det vill säga vilken kunskap arbetarklassen erövrat om sin situation och historiska uppgift.
Partiavdelningar
Socialisterna är för sammanslutningar av socialistiskt medvetna människor från alla samhällsklasser som sympatiserar med arbetarrörelsens sak. Partiavdelningen syftar till att samordna den fackliga verksamheten, förena socialistiska arbetare över yrkesgränserna i gemensam aktion, föra agitationen för arbetarklassens fackliga och politiska organisation samt leda bildningsarbetet för ökad förståelse av klassamhällets ursprung, motsättningar och upphävande.
Partiavdelningen finns helt enkelt för att organisera och föra samman de spridda striderna till en kraft i en samlad strid mot kapitalistklassen och det borgerliga samhället som sådant för socialismen. Bildandet av partiavdelningar är första steget i bildandet av ett nytt rikstäckande socialistiskt arbetarparti. Partiavdelningen tjänar som den lokala rörelsens samlingspunkt, tankesmedja och nav.
Socialisterna -Välfärdspartiet ställer följande dagsaktuella krav:
För allas rätt till arbete
För stärkt arbetsrätt och rätt till heltid
För stärkt arbetarskydd
För stärkt anställningstrygghet, mot osäkra anställningsformer
För grundlagsskyddad strejkrätt
För offentligt finansierade utbildningar åt arbetslösa
För arbetstidsförkortning med bibehållen lön
För facklig vetorätt mot flytt av produktion till låglöneländer
För utökade offentliga investeringar och offentlig konsumtion
För utbyggd och moderniserad infrastruktur
För rätten till välfärd
För 90 % i socialförsäkringssystemet
För en trygg ålderdom
För ett nytt pensionssystem med pensioner som motsvarar en arbetslön
För sänkt pensionsålder
För likvärdig vård, skola och omsorg
För god arbetsmiljö och skäliga löner till välfärdsarbetarna
För allas rätt till bostad
För utökat offentligt bostadsbyggande
För reglerad hyresmarknad, nej till marknadshyror
För försvaret av det sekulära samhället och de medborgerliga rättigheterna
För begränsad invandring genom införande av kvotsystem
För reglering av arbetskraftsinvandringen med facklig vetorätt
För ett förstatligande av järnväg, post och elektricitet
För stärkt beredskap och civilförsvar
För utökad samhällsservice och statlig närvaro överallt i landet